Tankar om livet

Hej på er kära läsare!
Ibland slår det mig hur orättvist livet är. Hur vissa människor gör allt rätt, tränar, äter rätt, tar till vara på livet och sina nära och kära men ändå drabbas av hemskheter. Sen finns det de som kan göra fruktansvärda saker mot andra människor och komma undan ändå.... det jag vill säga är att som sjuksköterska är jag i min profession tvungen att ge alla människor vård på lika villkor. Alla har rätt till samma sjukvård oavsett bakgrund. Som sjuksköterska ska jag kunna vara personlig men inte privat inför en patient. Det är svårt att stänga av alla känslor, jag är ju människa jag också, vissa patienter fastnar på näthinnan, patienter som på ett eller annat vis berör.

Denna veckan har varit full av känslokaos i mitt sjuksköterskehjärta, men så kommer dagar som idag. Dagar då patienter kommer och kramar om mig när de ska gå hem och tackar för mitt engagemang, för att jag stöttat och för att jag givit dem en god omvårdnad. Patienter som säger: "Du är en fantastisk sjuksköterska" eller "Dig kommer jag aldrig glömma". Dessa stunder vet man att man valt rätt yrke, att man gör någonting man trivs med.
Jag trodde aldrig att jag skulle längta efter att gå till jobbet, men faktiskt, på min nuvarande arbetsplats gör jag det! Har fått helt fantastiska kollegor som alltid stöttar och förstår hur det är att vara nyutexaminerad! Ibland ska man allt ha lite tur ändå :)