psykiska påfrestningar

Ibland undrar jag varför jag valt just detta yrke. Varför man väljer att ta massa skit från både patienter och läkare (eftersom vi sköterskor tycks ha någon medlande roll mellan de båda parterna och få höra både det ena och det andra), slita till tusen och bli utan toalettbesök på hela dagen...
Svaret är väl det att jag älskar människor. Att de ljusa stunderna och de positiva patienterna väger tyngre än de negativa aspekterna av vårt jobb. 

Idag har jag fått ta massa onödigt tjafs och vara bollplank för en patient som ansåg sig felbehandlad och kränkt. På jobbet är jag stark, vet vad jag går för och står upp för det som är rätt och för det som är rätt och för att mina patienter ska få den bästa tänkbara vård. Brukar kunna lämna jobbet när jag går. Försöker tänka att när jag går in i omklädningsrummet och tar av de vita kläderna så är jag vanliga Emelie, hon som har värderingar och tankar om saker och ting, som kan dricka för mycket och skratta åt andras tokigheter. När jag har de vita kläderna så är jag professionella Emelie, Sjuksköterska. Tänker rationellt och visar empati men utan att lägga in för många egna tankar och känslor för det hade aldrig fungerat i längden. Alla har rätt att ha sin fritid och om jag skulle ta med mig alla mina patienter som jag känner för hem i tankarna så hade jag aldrig orkat jobba kvar.

Mitt jobb har fått mig att ta tillvara på livet, att alltid följa mitt hjärta och inte skjuta upp det som är viktigt för mig till morgondagen, för vem vet om man är densamma imorgon som idag!?

Fredag--> festival, brännskador och festivalbebisar...

Äntligen fredag!!! 

 Jag jobbar hela helgen, men fredag är ändå fredag :)
Slutade tidigt idag och börjar inte förrän kl. 14 imorgon så det blir både fredagkväll och sovmorgon för min del.

Nu har även Bråvalla festivalen dragit igång (min kollega Linus ska spela imorgon, så lite tråkigt att inte kunna åka upp och kolla) men Bråvalla innebär stabsläge för oss (extra beredskap med mer personal och utökade vårdplatser/ tömda avdelningar). För min avdelning kan festivalen innebära knivskador/misshandel som behöver hand och plastikkirurgisk-vård eller flamskador från gasolkök eller engångsgrillar som används av fulla och oaktsamma och som då behöver brännskadevård. Hoppas självklart på en lugn helg och att festivalfolket får må bra, men är förberedd på en tuff helg så kan det ju bara bli bättre! :)

Tydligen så har man i Östergötland upprättat ett "mini sjukhus" på festivalområdet där det ska jobba läkare, undersköterskor och sjuksköterskor (hade jag verkligen kunnat tänka mig att vara med på om jag hade fått frågan!) och sen ska det även finnas ett tält med en egen tillnyktringsenhet på området. Största missen enligt chefen var att Norrköpings apotek hade glömt bunkra upp med dagen-efter-piller, så vem vet om det blir ett gäng festivalbebisar i mars... ;)

Känns spännande att detta är min första jobbhelg på nya avdelningen, rätt helg att börja med menar jag ;)
Utmaningar är vägen till kunskap!

Vissa saker träffar hjärtat mitt i prick

Dagarna bara rullar på, har redan vart sjuksköterska i 19 dagar och trivs fortfarande som handen i handsken! Men shit vad nojjig jag är nu när jag står på egna ben, saker som jag gjort massa gånger förut blir nu dubbelkollade både två och tre gånger! Skulle späda en ampull morfin, vilket inte är något svårt. 1 ampull 10mg/ml skulle spädas till 1mg/ml, busenkelt tänker ni, och ja! Det är det! Jag har gjort det massvis med gånger som student ändå var jag tvungen att kolla i Fass (stora, tjocka boken om allt tänkbart om alla mediciner) så att det verkligen var 9 ml Natriumklorid jag skulle späda med ;) Som student hade man alltid någon som kollade oss varje rörelse vi gjorde, som kunde kontrollera att allt blev rätt och helt plötsligt så måste man lita på sin egen kunskap.

Men, det går bra på jobbet, riktigt bra faktiskt. Kollegorna är verkligen jättesnälla och hjälpsamma och många har gett beröm över hur snabbt jag som aldrig vart på US lärt mig. Journalsystemet är inte alls detsamma som det vi utbildade oss i Halmstad, tekniska apparater är inte de jag är van vid från Halmstadssjukhus och inte heller rutinerna kunde jag, men allt går om man bara vill! Varje dag har vi "teamträff" med chefen för att utvärdera dagen, hur teamet (undersköterska + sjuksköterska) samarbetat, hur patientsäkerheten skötts etc. Vid varje sådan träff får personalen även möjlighet att utse en kollega som gjort något extra bra under dagen och idag blev jag utsedd! Och det var inte av vem som helst utan av en person som är väldigt svårflirtad, som ofta letar brister på sina kollegor, kommer alltid med de bästa idéerna själv och har den där snäsiga tonen. Denna person sa att JAG gör ett fantastiskt jobb, att jag alltid har koll på läget, har skinn på näsan och vågar stå upp för mina patienter och min åsikt. Det gick rakt in i hjärtat! Tänk att vissa personers ord kan betyda så mycket mer än andras!?
Efteråt kom en annan kollega fram till mig och sa " Shit vad du är duktig, det tycker alla! Du ska verkligen ta åt dig av orden för hon är väldigt sparsam med beröm i vanliga fall!"

Genast blev min dag kalasbra!

Fördelar och nackdelar

Hej på er (eller Hej på re´ som man verkar säga här i Linköping)
Jag har just insett att den största nackdelen med att bo granne med flygfältet är att man nästan får ha hörselskydd på sig inne när militärerna leker top gun och fräser runt,runt i loopar med sina jet plan alldeles över mitt hus! Dunkade spotify på högsta volym, men blev överröstad, så det var lika bra att stänga av ;)
Men, det är inte bara nackdelar med mitt bostadsområde, nejdå, tvärt om! Har just fått reda på att det om några veckor blir tusen gånger bättre då Tannefors utökas av två av mina absoluta favoriter, Ylva och Eric!!! Så galet kul! Välkomna till Tannefors säger jag!
Jag var på systemet idag och bunkrade upp för kommande vinkvällar. Lär bli en hel del sådana när Ylva och jag får krypavstånd till varandra! :D
Genast blev Linköping ännu ett snäpp vassare, jag som redan förälskat mig i staden! 

Ledigheter

Jaha, då var ännu en midsommar med 3 dagars välbehövlig ledighet avklarad utan några större skador ;) Sol och 22 grader på midsommarafton dessutom, det hör inte till vanligheterna! 
Det blev ganska traditionsenligt; grillning, jordgubbar/ glass, massa vin och kubbspelande. Dock i inlandet i stället för på västkusten :) Fick finbesök av Emma och Ida som förgyllde helgen :)

Midsommardagen bjöd på utgång med fullt ös. Hade ingen röst när jag vaknade på söndag morgon, skyller på allt vårt sjungande. Men efter en girlpower-söndag med massa shopping på både lager 157 och IKEA så var vi på banan igen ;)

Nu har jag just avklarat veckans första arbetsdag och imorgon är jag ledig igen! Mjukstart delux på denna vecka!

    

Midsommar

 
Va!? Är det redan midsommar??
Jag är lyckligt nog ledig 3 (!) dagar i rad och för första gången på flera år är jag hemma i Sverige över midsommar. Känns konstigt. Har typ glömt av att midsommar är så himla stor snackis, att det ska planeras och ordnas lekar och sova i någons stuga på sommarstället and so on...

Den här midsommaren blir inte alls som förr, varken utomlands eller i sommarstugan på västkusten!

Föräldrarna är utomlands, bästa vännerna jobbar och jag fick inte reda på att jag skulle få vara ledig förrän för 2 veckor sedan, så, det blir en sansad midsommar i år. Några vänner kommer upp till mig i Linköping och så får vi se vad staden har att erbjuda. Förhoppningsvis likadant väder som idag så att vi kan inviga min nya grill och årets nyinköpta bikini! :P

Tankar om livet

Hej på er kära läsare!
Ibland slår det mig hur orättvist livet är. Hur vissa människor gör allt rätt, tränar, äter rätt, tar till vara på livet och sina nära och kära men ändå drabbas av hemskheter. Sen finns det de som kan göra fruktansvärda saker mot andra människor och komma undan ändå.... det jag vill säga är att som sjuksköterska är jag i min profession tvungen att ge alla människor vård på lika villkor. Alla har rätt till samma sjukvård oavsett bakgrund. Som sjuksköterska ska jag kunna vara personlig men inte privat inför en patient. Det är svårt att stänga av alla känslor, jag är ju människa jag också, vissa patienter fastnar på näthinnan, patienter som på ett eller annat vis berör.

Denna veckan har varit full av känslokaos i mitt sjuksköterskehjärta, men så kommer dagar som idag. Dagar då patienter kommer och kramar om mig när de ska gå hem och tackar för mitt engagemang, för att jag stöttat och för att jag givit dem en god omvårdnad. Patienter som säger: "Du är en fantastisk sjuksköterska" eller "Dig kommer jag aldrig glömma". Dessa stunder vet man att man valt rätt yrke, att man gör någonting man trivs med.
Jag trodde aldrig att jag skulle längta efter att gå till jobbet, men faktiskt, på min nuvarande arbetsplats gör jag det! Har fått helt fantastiska kollegor som alltid stöttar och förstår hur det är att vara nyutexaminerad! Ibland ska man allt ha lite tur ändå :)

Ja e´inte bitter... ;)

Klarblå himmel, strålande sol, 24 grader varmt och jag ska gå till jobbet...
Visserligen så gillar jag ju att jobba kväll, men det är inte utan att det känns en aning motigt en dag som denna när man cyklar förbi sommarlediga, glassätande människor i parken.
Bara 3 jobbdagar kvar innan en långledig helg så jag är rätt nöjd ändå innerst inne :)

Njut av dagen och kvällen ni som kan!

Mår som man förtjänar...

 

Klockan är strax efter 19 och jag har tagit på min pyjamasen och väntar på att det ska bli okej att lägga sig (!) Låg i sängen till 14 innan jag bestämde mig för att jag var tvungen att gå upp och trots det har jag nu hunnit somna 2 gånger på soffan sedan dess. Inte många knop avklarade idag mer än glassfika på stan med gott folk och ett BMW-åk! Det kostar att ligga på topp hahah ;)
Har haft en grym helg med trevligt folk och min absolut bästa vän, Ylva!
Testat på Linköpings uteliv och ja, det får helt klart godkänt! Många av folket jag hängde ihop med från Halmstad-tiden bor numera i Linköping och om några veckor flyttar även Ylva och Eric (hennes sambo) hit, så det är inga problem att fylla den lediga tiden från jobbet med här uppe! Det jag märkt så här långt är att Linköping slår Halmstad! Trodde aldrig att jag skulle höra mig själv säga det, men här finns liksom allt inom gångavstånd (utom havet då) :).
 

Nu ska syster Emelie snart ta och vila ögonen, klockan ringer trots allt 05.25 imorgon, så visst borde det väl vara ok? 

 

Det börjar sjunka in nu

Hej på er!
Ja, nu börjar det sakta men säkert sjunka in att jag är sjuksköterska. Namnskyltarna har kommit, på jobbet börjar man komma in i rutiner och sin ssk-roll och det känns som att det här kommer gå galant! :)
Märker hur hög status man har som sjuksköterska bland både patienter och utomstående. Så fort man titulerar sig som sjuksköterska så vet folk precis vad man gör, alla är väldigt positiva till sjuksköterskeyrket och många patienter frågar ofta efter sin sjuksköterska för att bara fråga om något som likväl undersköterskan skulle kunnat svara på.
Så som ssk kan man verkligen förändra om man bara har viljan!

Det tycker jag är en av de största styrkorna med Linköping och US jämfört med Halmstad att här har jag som sjuksköterska massor att säga till om! Jag får ta beslut och komma med förslag som alltid tas emot av ett öppet och positivt klimat. På US samarbetar man supertätt både läkare, ssk och usk och allas åsikt är lika viktig.
Chefen har också infört ett projekt som heter "växa i vardagen" där man som sjuksköterska kan få avsätta arbetstid för att fördjupa sig i ett ämne som man brinner lite extra för och sedan redovisas detta inför övriga kollegor. Kul och lärorikt inslag i arbetet!

Trivs som fisken i vattnet på US efter första veckan på jobbet! Hoppas det fortsätter i samma goda riktning resten av sommaren också ;)

Klant skulle kunna vara mitt mellannamn....

 Idag har jag vart på en kurs i akutsjukvård och överrapporteringsteknik tillsammans med mina kollegor på brännskadeenheten.
Och i fika pausen konstaterar vi hur varm kaffekoppen som var av papp var att hålla i....Jag skulle bara ställa av den lite på stols armstödet, men...det skulle jag inte ha gjort! I stället häller jag HELA (!) kaffekoppen över mig själv och mina fina vita kläder....K L A N T I G T.
I stället för att som andra människor i min närhet skulle ha gjort (sagt, Emelie då! Det var väl jävligt onödigt gjort!?) Så kastade sig folk fram och sa "Herregud, har du bränt dig? Vart fick du kaffet, hur känns huden!?"
Haha, det där med att bli insnöad i sitt område i sjukvården blev ganska tydligt här :)
Och det ska tilläggas att jag brände mig inte, så ingen större fara skedd.

Hade även praktiska övningar på clinicum på Us, där det blev scenarioträning i defibrilering och akut omhändertagande av patient. Supernyttigt! Märks att Linköping satsar på sina nyanställda! En mycket trygg stad att bli sjuk i med så mycket kompetent personal!
Heja US!

blodiglar och "lösa delar"

Jaha, idag har jag lärt mig hur man beställer och förvarar blodiglar och även vad man ska göra om en patient ringer in med ett amputat (alltså en lös kroppsdel) som på ett eller annat vis ramlat av och behöver "lagas", så behöver ni någon gång hjälp med något av ovanstående kan jag bistå med kunskap ;).

Vi är en rikstäckande klinik både vad det gäller brännskador och handkirurgi så det är helt fascinerande att lyssna på våra läkare när de berättar om all avancerad utrustning och alla speciella operationer vi kan utföra. Till exempel hur man kan sätta tillbaka fingrar/händer som kapats av och koppla på nerver och senor iogen så att de funkar nästan lika bra som förr, eller hyvla av hud (göra en delhudstransplantation) till ett ställe som behöver extra hud efter ex. en brännskada. Överhudsceller växer till ganska så snabbt och det går därför att hyvla flera gånger från samma ställe för huden lagar sig själv efter några dagar. Annars kan man flytta en hel bit med blodkärl och allt (en lambå) till ett skadat ställe och skarva på de nya kärlen på de redan befintliga så funkar allt som det ska fast på ett nytt ställe på kroppen! Vi kan göra nya bröst av en buk lambå (en del av nedre delen på magen)
Jag skulle kunna babbla om detta hur länge som helst, jag är helt uppslukad av denna avdelning!
Detta kommer sannerligen bli en spännande sommar! Har dessutom vart på akututbildning nu hela förmiddagen med våra IVA-syrror så nu är jag förberedd på det värsta, men ack så skönt att veta att 30% av våra sjuksköterskor är IVA-sköterskor och har lite bättre koll på det urakuta än vad jag som ny har.

Har även träffat på en mycket trevlig plastikkirurg, så Ylva, om vi någon gång blir hängiga så vet jag vem som ska lyfta tuttarna på oss! Hahaha ;)

Tack gode gud för "mudd-byxan"

Hej på er!
Idag gjorde jag en fantastisk upptäckt, alla ni som jobbar inom vården vet vad jag menar när jag säger att US har mudd-byxor!!
För er som inte jobbar inom vården kan jag berätta att det liknar pyjamasbyxan...Det är mjuka, luftiga tygbyxor som har snörning i midjan och en ca 10 cm lång mudd nere vid fötterna. Detta gör att byxorna sitter superskönt när man ska upp i sängen å krångla för att rätta till patienten eller springa i korridoren för att det akutlarmar samtidigt som det blir en perfekt passform nertill, varken för långa byxben eller sådana som hasar upp på vaderna när man sätter sig!
Tack gode gud för muddbyxan! ;)

Alternativet till dessa är de som finns i Halmstad, hårda byxor som aldrig passar! Antingen är de för stora i midjan å lagom på benen eller på tog för stora i midjan och Stig-Helmer korta på benen. De har dessutom knappar hela vägen i grenen, så det gäller att inte vara för kissnödig när de ska av och nån papperslapp med ett chip i sig som alltid skaver och ger ett rött märke i magen efter en dags arbete...

Det här var alltså en väldigt positiv upptäckt OCH det är inte bara våra gröna BRIVA kläder som har detta, utan även våra avdelningskläder! Där byxan vit eller snyggt mörkblå.

Bra dag helt enkelt!

Det där med att tänka först och tala sedan..

Godmorgon på er!
Här sitter jag med min kaffekopp och har precis svalt frukosten trots att jag har vart uppe länge...
Jag mitt nöt tackade nämligen ja till en tandläkartid idag kl. 07.40 fast att det var min enda dag med sovmorgon och jag inte hade den blekaste aning om vart folktandvården låg! Hur tänkte jag där?
Nä, det vet jag liksom inte riktigt....jag tänkte väl inte alls.
Hade jag vart smart hade jag ju valt en tid liiite senare så att jag hade hunnit kolla upp adressen, men nejdå, klockan sattes i stället på ringning tidigt och ändå hade jag bara 7 minuter tillgodo när jag kom fram!

menmen, nu är även det avklarat och jag har fått klart för mig hur jag hittar till lilla torg och systembolaget ;)
Nu blir det en förmiddag i solen innan ett kvällspass på jobbet väntar!

Lycklig

Lycklig syrra just hemkommen från dag 1 på nya jobbet och inser nu att hon gjort bästa valet på länge!
Denna sommaren kommer lätt klassa in på listan "bästa-sommaren- ever" :D.
Jag har ju sagt tidigare att det liksom bara klickade redan på intervjun och att chefen gjorde glädjeskutt i telefonen när jag tackade ja och även hon sa att det kändes så himla rätt under vårt möte, så med det i bagaget kände jag mig väldigt taggad inför första dagen och precis så bra blev det!

Vi alla sommarvikarier träffades på en första introdag med massa föreläsningar från våra doktorer om både plastikkirurgi, handkirurgi och så klart massvis om brännskador och dess omvårdnad. Dagen var fullmatad med massa intressant om matnyttigt och jag skrev så att pennan glödde.
Den ena av våra läkare sa: "Tänk på att det här är en rikstäckande avdelning med spjutspetskompetens. Ni har kommit långt för att sitta här idag och dessutom är vi kliniken högst upp i huset här på US, så högre än så här kommer ni inte med tanke på denna kombinationen"
Lite kul tyckte jag...
Vi var i alla fall 16 vikarier varav bara 3 st över 30 år!!! och av oss 6 sköterskor var 4 nyexade (!)
så redan på fikat tog en utav killarna ordet och drog igång en grilllväll imorgon kväll i trädgårdsföreningen här i Linköping. Det bildades också en sms-grupp så att vi kunde "hänga mycket i sommar".
Kändes som att vi alla verkligen skapade ett gött-gäng redan från första stund, så nu bara längtar jag tills morgondagen för att få träffa alla igen! :D

Har dock en hel del att plugga på inför kommande jobbdagar...massa formler för att räkna ut vätskebehov, energiförbrukning, diures etc. för brännskador. Tror det blir en sväng till biblioteket för att skaffa lite kött på benen!

Lugnet efter stormen!?

Efter några galet intensiva dagar är jag nu tillbaka i Linköping.
La mig i soffan och tänkte att "va skönt, nu infinner sig lugnet efter stormen" men i nästa andetag insåg jag att detta var antagligen bara en vindpust som uppvärmning...stormen kommer i veckan....
För imorgon börjar ju nya jobbet! :D
Känner mig lugn med alla fina presenter jag igår fick för att vara "alltid redo" som en riktig sjuksköterska ;)

Fick ett par efterlängtade birkenstock av mina älskade föräldrar, man vill ju se lite piffig ut till sin vita uniform!
Sedan tyckte folket att jag var "rosa" så det blev en hel del rosa sköterskepinaler med allt från pennficka till stetoskop och klocka. Detta fylldes ut med MASSOR annat, bland annat ett par vinglas designade av Carolina Gynning som rymmer 1 hel flaska per glas! haha,

Väntar med spänning på morgondagen!
Väskan är packad och jag har numera lärt mig 3 olika vägar till jobbet. En både tråkig och seg, en snabb med ndast 1 stoppljus och en relativt snabb genom stan som har mest att titta på och därmed roligast att cykla! Tar mellan 8- 15 min att cykla beroende på vilken väg man väljer, så det känns som en "lagom lång" väg.

Imorgon får ni höra om jag hittat fram till den 54:e ingången och upp till 19:e våningen!
Hej så länge! ;)

Det är över nuuuu...

Dagen vi alla väntat på i 3 år, som vi planerat för och drömt om...ändå kom det lite som en chock att det redan är dags...jag pratar självklart om EXAMEN!
Idag är dagen med stort D här! 

Startade dagen med champagnefrukost ute i solen för att sedan fortsätta med ceremonin tillsammans med släkt och vänner där broschen delades ut, lyckönskningar gavs och Halmstads studentkör sjung  Denna vackra sång för oss!Svårt att ta in att VI är sjuksköterskor nu! Lärarna tilltalade oss som "kollegor" i stället för "studenter" och rektorn höll ett tal där hon sa:
"Sjuksköterska är någonting man är, hela tiden. När ni sedan sitter på charterplanet och dom ropar ut efter en sjuksköterska i högtalaren så är det bara att hugga i, ni är inte sjuksköterskestudenter längre"
Och visst är det sjukt!? Nu är vi sjuksköterskor på riktigt!
Dags att korka upp champagneflaska nr: 2, för det är jag värd!

För jag har bara festen kvar, festen kvar, festen kvar, ja, jag har bara festen kvaaaaaar! ;)

Godmorgon!

Vaknar upp till ännu en dag med strålande sol och klarblå himmel, underbart när man har "semester"! :)
Skolan är slut sedan flera dagar tillbaka (1 vecka precis idag för att vara exakt) och jobbet börjar inte förrän på måndag så nu har jag tid att bara vara och ladda inför en hel sommar med jobb.

Jag har så galet varmt i min lägenhet så det går inte att ligga och dra sig på morgnarna utan det är bara att flyga upp och öppna tvärdrag överallt! Solen står på rakt in i köket hela morgonen för att sedan förflytta sig och lysa rakt på vardagsrummet resten av dagen fram till typ 19-tiden, så igår när jag vaknade var det 29,5 grader inne och idag "bara" 27,3!  Jag som alltid fryser ska väl inte klaga, men det kanske är dags att byta ut duntäcket till något svalare!? ;)
Nu blir det till att kleta in sig i solkräm och ut och ta morgonkaffet i trädgården!

Hej så länge!

Missöden

Nya livet i Linköping börjar väl lite sisådär kan man väl lugnt påstå. Efter gårdagens chockstart där vi alla 4 nog kände att vi nått bristningsgränsen flera gånger om fortsatte denna dagen i samma anda.
Mamma, pappa och lillasyster Jessica skulle bege sig hemåt med släp och allt efter att ha hjälpt mig få ordning i lägenheten och pimplat massa finvin fram till småtimmarna.
Jag skulle upptäcka stan, provcykla till jobbet och fylla kyl och frys som för närvarande var så gott som helt tomt.
När familjen rullat iväg sedan några timmar tillbaka och jag ska cykla in till stan hittar jag inte min plånbok. Jag visste att den legat tillsammans med mina andra "värdesaker" på köksbänken tidigare i morse och jag hade ju inte använt den sedan dess. För säkerhetsskull gick jag igenom alla väskor och påsar, tog en titt i kyl och frys (ja, jag har lagt in sådant i kylen förr) men inte heller där fanns den....
Jag hann tänka på min granne som kommit in i lägenheten igår och bara skulle "kolla läget" och att jag bor på bottenplan, har någon vart inne och tagit den?
I samma ögonblick so mina tankar börjar skena får jag tag på mamma som säger att hon fått med sig min plånbok hem! Och inte bara den utan även mina bilnycklar!!!!!
Dom, familjen, hade hunnit hem och det är 30 mil i från mig så...Vad i hela friden gör jag nu???

Plånboken innehöll alla betalkort, mitt körkort och även alla lösa kontanter jag hade. Kvar står jag med 20:- totalt i kontanter och ett tomt kylskåp.
När jag sansat mig en aning insåg jag att bilen har lite drygt halv tank och jag har en reservbilnyckel så hem till examen kan jag ju ta mig i alla fall, men maten då??

Tillslut löste sig även pengabiten genom att jag kom på att om jag satte över pengar på kontot till min vän som bor här uppe och är den enda jag känner här för tillfället så kan han ta ut kontanter till mig med sitt kort, så så fick det bli!

Nödhandling är gjord, jag har lite fickpengar och jag kan förflytta mig, allt går om man bara vill ;) Nu är det bara att hoppas att polisen inte tänker ha körkortskontroll på vägen till min examen nästa vecka!

Multitasking på hög nivå...Äter, målar tånaglarna, packar upp och kollar TV...Är man kvinna så är man ;)

Första etappen-> flytten

Hej!
Idag var det alltså dags att ta sitt pick och pack och bege sig upp till Linköping.
Vi gick upp svintidigt (typ 06.25 på en lördag!) och fast att allt var nedpackat tog det sin lilla stund att få tömt lägenheten i Halmstad. Lådor skulle bäras ner för trapporna, packningen skulle pusslas ihop och stuvas in i släpet så att allt stod säkert och framförallt så att allt fick plats...
Det var en konstig känsla att titta in i lägenheten en sista gång, innan jag har bara känt lättnad över att lämna studentlivet och kollektivkänslan vi bott i, men nu kände jag nervositet och lite ångest.
Men, ångesten jag kände när jag satte mig i bilen och lämnade Halmstad var ingenting mot den jag kände när vi kom fram....
Tjejen jag skulle hyra lägenheten av bor i Stockholm och kunde inte komma ner personligen och lämna över nyckeln utan skulle skicka sin syster, som vi kommit överens om. När jag sitter i bilen och har ca 1 timma kvar ringer tjejen som äger lägenheten och undrar om jag snart är på väg för att hennes syster vill hitta på annat idag (trots att jag höll tiden exakt enligt vad vi bestämt). Jag lovade att höra av mig när jag hade 10 min kvar till Linköping, men får då inte tag i tjejen något mer....

När jag kommer fram till lägenheten och knackar på är det ingen som öppnar. " Det här är inte sant" tänker jag. Jag plingar och knackar, suckar och funderar vad jag ska ta mig till härnäst när det plötsligt dyker upp två män i typ 40-45 års åldern. Herrarna undrade vem jag är och om det är jag som ska flytta in i lägenheten. Jag svarade surt och frågade om dom hette **** i efternamn och att jag väntade på en syster som tydligen inte tänkte dyka upp. Den ena mannen visade sig ha nyckel och sa att han skulle hjälpa mig. Jag fräste något i stil med " Jaha, och vem är nu du då? Detta har inte jag fått information om"  Den ene presenterade sig som någons man och den andre sa inte ett ord. Den förste betedde sig väldigt flörtigt och ville att jag skulle gå ner med honom i källaren så att han kunde visa runt därnere medan hans vän klev in i lägenheten och skevade runt därinne, men sa fortfarande ingenting och jag kände hur paniken bubblade upp inom mig och bad en stilla bön att min kära pappa skulle komma med släpet alldeles runt hörnet och rädda mig...men pappa dök inte upp.
Jag räddade upp situationen genom att säga att först skulle jag ha nyckeln och lägenheten låsas och att jag  vägrade att gå ner i källaren förrän vi satt upp dörren med en stoppkloss.
Då kommer problem nr: 2...Dörren går inte att låsa....Jag vrider, det händer ingenting och herrarna flinar. Jag säger " Va fan är detta egentligen!? Var den inte låst från början eller vad är det som händer här??"
Varpå männen gör ett antal misslyckade försök också. Tillslut fick vi hjälp och det visade sig då att dörren var helt nybytt för veckan och var någon säkerhetsdörr där handtaget skulle hållas upp samtidigt som nyckeln vreds om. Dörrproblemet löst!

Det var kanske inget konstigt så, dom visade runt, gav mig nycklarna och åkte, men hela stämningen kändes skum och när jag öppnar dörren till lägenheten och inser att den som bott där innan inte städat för 5 öre ville jag bara gråta. Fönstren var genomskitiga, golvet var inte dammsugit och det var knäckebrödssmulor kvar i skåpen....
Välkommen till Linköping!