Igår var jag "uska" eftersom att vi (som vanligt) var för många sjuksköterskor på passet. Det är lyxigt att kunna ge patienterna det lilla extra ibland, att kunna pyssla lite utan att ha rondtider, läkemedelsutdelning och telefonsamtal i huvudet.
Jag gillar omvårdnad, att vara nära patienten, men på min avdelning är det ytterst sällan vi har patienter med omvårdnadsbehov i den utsträckning som på mitt gamla jobb. Här kan det vara plastikpatienter med sängläge som behöver handräckning eller hjälp att vända sig, men annars klarar sig 9 av 10 helt på egen hand ADL-mässigt.
Igår slog det mig i alla fall så mycket småuppgifter undersköterskorna gör som vi andra bara tar för givet att det är gjort. Fyller på i skåpen, fixar fika till patienterna med jämna mellanrum och ser till att kaffetermosen i personalrummet alltid är full...
Jag fick dagens guldstjärna vid Leantavlan innan hemgång för att jag hade tömt diskmaskinen X antal gånger trots att jag är sjuksköterska, ska det verkligen vara så??
En annan sak som hände för några veckor sedan var att städerskan behövde komma in i läkemedelsrummet för att städa och frågade om jag kunde öppna.
En annan sak som hände för några veckor sedan var att städerskan behövde komma in i läkemedelsrummet för att städa och frågade om jag kunde öppna.
"Jag har förstått att det är er med broschen jag ska fråga för ni har lite mer ansvar va" sa han till mig.

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar